nilmas.blogg.se

 

Filmen är baserad på en roman av John Green och sedan boken översattes till svenska och gavs titeln Förr eller senare exploderar jag har jag fasat för att de även skulle använda titeln till filmatiseringen. Så blev det såklart och jag är allt annat än nöjd med det men nog om det och vidare till filmen!

 

Jag läste boken ganska kort innan biopremiären och hade allt färskt i minnet när jag satte mig ner i salongen. När det gäller filmatiseringar av böcker är det ofta så att många läsare tycker att filmen blivit ett rejält misslyckande och det var precis vad jag var rädd för här MEN den överraskade. När filmen var slut kände jag mig lättad och nöjd.

 

Shailene Woodley och Ansel Elgort passade utmärkt som de båda huvudrollerna. De gick in i sina karaktär och jag fick precis samma känsla av att se dem som jag hade fått av att läsa om dem veckan tidigare. De känns trovärdiga och man känner med dem båda två genom resan de gör.

 

Mitt i allt kärleksdrama finns även stora delar humor och det är skönt att få skratta lite mellan allt det sorgliga. I det stora hela är detta en mycket bra film som inte håller många ögon torra. En film jag varmt kan rekommendera men om ni störs av högljudda snörvlingar i biosalongen kanske ni ska vänta tills den kommer på DVD.

 

 

Originaltitel: The Fault in Our Stars

År: 2014

Längd: 126 min

Genre: Drama, romantik

Regissör: Josh Boone

Skådespelare: Shailene Woodley, Ansel Elgort, Nat Wolff

 

Som jag sa så hade jag ju ett par andra favoriter, frånsett Österrike, och jag tänkte här lägga in dem samt vilken placering de fick.

 

*Italien, placering: 21

*Ungern, placering: 5

*Montenegro, placering: 19

*Finland, placering: 11

Inför gårdagens final i Eurovision Song Contest hade jag lyssnat igenom alla bidrag men hade ingen superfavorit. Däremot var det 5-6 stycken som jag gillade och som jag hade unnat en vinst, varav en var Österrike och Conchita Wurst. Därför blev jag lite extra glad när hon kammade hem flest poäng och såg mer chockad ut än någon tidigare vinnare.

 

Sedan igår har åsikterna gått ganska brett och visst, ESC handlar knappt om låten längre. Det är personligheten, huruvida man sticker ut, politik och scenframträdande som gör det. Conchita stod för en viktig poäng och därför är det skönt att större delen av Europa tog till sig det. Alla människor får se ut som de själva vill, ha vilken läggning de vill och de ska inte behöva vara rädda för att stå för det. Heja Conchita!

 

 

Jag är verkligen inget fan av den här typen av filmer men när jag nu ville se filmer med tema bröllop fanns det inte så många alternativ. Det är oftast romantiska komedier eller draman man får vänta sig. Den här filmen tillhör genren romantiska draman och innehåller väldigt mycket klichéer. Någonstans är den dock helt okej och det faktum att den inte har ett helt lyckligt slut gör mig glad.

 

Under filmens gång irriterade jag mig något fruktansvärt på Paige och hennes föräldrar. Jag förstår att hon vill ty sig till föräldrarna eftersom hon minns dem men när alla hon träffar berättar om hur hennes liv egentligen ser ut så stänger hon bara av och vägrar tro på dem. Föräldrarna tar olyckan som en chans att "vinna tillbaka" Paige och jag förstår det inte alls. Däremot var det lätt att känna med Leo och jag förstår frustrationen han måste känna. Samtidigt är han väldigt tålmodig och låter Paige ta sina egna steg. En bra karaktär!

 

Summan av kardemumman blir att det var en okej film, inte mer än så. Som jag sa så ville jag ha tema bröllop och det var väl egentligen inte så mycket av den varan i den här filmen men det kunde jag ju inte veta innan jag hade sett den. Vi får se vad jag väljer för filmer framöver.

 

 

Originaltitel: The Vow

År: 2012

Längd: 104 min

Genre: Drama, romantik

Regissör: Michael Sucsy

Skådespelare: Rachel McAdams, Channing Tatum, Sam Neill

 

Originaltitel: Something Borrowed

År: 2011

Längd: 112 min

Genre: Romantisk komedi, drama

Regissör: Luke Greenfield

Skådespelare: Ginnifer Goodwin, Kate Hudson och Colin Egglesfield

Handling:

Rachel och Darcy har varit vänner sedan barnsben och tack vare Rachel har Darcy även hittat sin drömprins, Dex, som hon ska gifta sig med om ett par veckor. När överraskningsfesten på Rachels 30-årsdag börjar lida mot sitt slut hamnar Rachel i säng med Dex. De hemliga känslor hon haft för honom under studietiden blossar upp igen och hon vet inte riktigt vad hon ska göra. Dex känner sig lika förvirrad för samtidigt som han vill vara med Rachel kan han inte blåsa av bröllopet.

Omdöme:

Oh my, när ska jag lära att inte titta på dessa filmer? Jaja, den var inte usel i alla fall. Den känns dock precis som alla andra romantiska komedier jag har sett på sistone och har samma ingredienser. Ett triangeldrama, en manlig bästa vän som låtsas vara gay och en hysterisk brud. Vart har vi inte sett det någonstans? Jag börjar dessutom bli riktigt trött på Kate Hudsons irriterande karaktärer. Högljudda och fjortisliknande. Däremot gillar jag Ginnifer Goodwin och Colin Egglesfield och det var väl också därför jag inte stängde av utan fortsatte titta. Även John Krasinski gör sin roll bra. Det är inte direkt bra – men underhållande för stunden.

Mitt betyg: 2/5

Originaltitel: Something Borrowed

År: 2011

Längd: 112 min

Genre: Romantisk komedi, drama

Regissör: Luke Greenfield

Skådespelare: Ginnifer Goodwin, Kate Hudson och Colin Egglesfield

Rachel och Darcy har varit vänner sedan barnsben och tack vare Rachel har Darcy även hittat sin drömprins, Dex, som hon ska gifta sig med om ett par veckor. När överraskningsfesten på Rachels 30-årsdag börjar lida mot sitt slut hamnar Rachel i säng med Dex. De hemliga känslor hon haft för honom under studietiden blossar upp igen och hon vet inte riktigt vad hon ska göra. Dex känner sig lika förvirrad för samtidigt som han vill vara med Rachel kan han inte blåsa av bröllopet.

Oh my, när ska jag lära att inte titta på dessa filmer? Jaja, den var inte usel i alla fall. Den känns dock precis som alla andra romantiska komedier jag har sett på sistone och har samma ingredienser. Ett triangeldrama, en manlig bästa vän som låtsas vara gay och en hysterisk brud. Vart har vi inte sett det någonstans? Jag börjar dessutom bli riktigt trött på Kate Hudsons irriterande karaktärer. Högljudda och fjortisliknande. Däremot gillar jag Ginnifer Goodwin och Colin Egglesfield och det var väl också därför jag inte stängde av utan fortsatte titta. Även John Krasinski gör sin roll bra. Det är inte direkt bra – men underhållande för stunden.

År: 2011

Längd: 108 min

Genre: Romantisk komedi

Regissör: Ivan Reitman

Skådespelare: Natalie Portman och Ashton Kutcher

Emma och Adam är vänner sedan långt tillbaka och verkar stöta på varandra lite hipp som happ i det verkliga livet. Till slut hamnar de i säng och bestämmer sig för att fortsätta ha sex då och då men att inte blanda in några känslor. Detta går dock inte särskilt bra och när Adam berättar att han älskar henne blir Emma arg och rädd och väljer att avsluta relationen helt. Men givetvis kan de inte hålla fingrarna borta från varandra..

Tre i princip likadana filmer kom ut i Sverige förra året, detta är en av dem. De andra två är ”Love and other drugs” och ”Friends with benefits”. Liksom de andra två ger jag inte denna särskilt högt betyg och det är mestadels för att den är otroligt klyschig och förutsägbar men också att den inte ger mig något överhuvudtaget. Både Portman och Kutcher gör sina roller hyfsat men jag ser inte Portman som någon som gör en sån här film och det blir också fel i mina ögon då jag tror att de båda kan göra betydligt bättre ifrån sig i betydligt bättre filmer. En okej bakisrulle med några få roliga inslag – desto mer kärleksdrama!